Fortsätt till huvudinnehåll

Magkänslan.

En definition på galenskap är att göra samma sak gång på gång och förvänta sig ett annorlunda resultat.
Vi har länge kämpat med pyrets nattningsrutiner, där har det varit blandade resultat men få åt det positiva hållet. De senaste dagarna har det varit utförsbacke.
När vi började sovkampen tänkte jag att pyret kanske var gjord för att studsa in i sängen, full fart framåt tills hon stupade. Det kändes så, i maggropen.
Men på BVC och genom rådgivande läsning fick jag veta att det skulle vara tydliga rutiner, lugnt och stillsamt, mörkt och tyst innan läggdags så skulle pyret inom några veckor lägga sig fint.
Yeh right.
Igår hade vi en aktiv dag som gjorde att pyret sov på andra tider än vanligt, vilket gjorde att hon somnade på mindre lämpliga tider, som fem minuter innan middag. Självklart gjorde det att hon satt som en munpruttande galning under hela kvällspromenaden och studsade som en flinande studsboll i soffan vid läggdags.
Hon skrattade, fånade sig och var så ljuvlig att vi lät henne vara vaken.
Hon gick och la sig samtidigt med mig istället.
Hon somnade utan protester.
Idag har hon varit pigg och glad efter varje sovstund, alltså de sovstunder som tillkommit efter att jag har fördröjt insomningen så gott jag har kunnat, istället för att få de vanliga jag-har-vaknat-på-fel-sida-utbrotten.
Jag tänker prova att köra högsta växeln hela dagen idag med. Sätta min magkänsla på prov. Har jag fel så har jag och i så fall, vad är det värsta som kan hända? Att pyret skriker..?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.