Se framåt.

Jag har väntat och längtat efter en gladare pyret. Nu är hon här. Förhoppningsvis för att stanna.
Efter så många månader med skrikochpanik är det fantastiskt, underbart, njutningsfullt, glädjande, värmande och en lättnad att få den där njutningen alla har tjatat om.
Nej, pyret har inte helt vänt om, några dagliga ilskna utbrott får man handskas med och de är vansinnigt jobbiga ibland, men det är inte långa dagar av förtvivlan längre. Stor skillnad.
Alla pussar hon vill ge, alla skratt man kan locka fram, allt prat hon har börjat med, alla framsteg hon gör, det var ju hit man vill komma.
Jag häpnar över allt hon plötsligt gör, det är ju makalöst att se hur hon alldeles själv kommer på vad hon ska börja öva på, att alla steg i utvecklingen är som förprogrammerade.
Nu vågar jag se fram emot  faser som kommer längre fram. Som att jag längtar efter att få läsa godnatt-sagor, att få höra hennes tankar, att se henne krypa mot mig, att få hålla handen när hon går...
Speedy-chili-ostbågen och jag kommer nog få en ganska härlig resa tillsammans.