Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens kors och tvärs funderingar.

Det är himla konstigt att livet liksom går vidare som om ingenting har hänt fast en del av familjen är borta, för gott. Det är också lite otäckt och orättvist.

Det är väldigt klantigt att glömma att stänga av ljudet på mobilen när en trilskande bebis inte vill sova, och väldigt orutinerat.

Det är en himla tur att jag lyckades vara ute på barnvagnspromenad och ute-i-det-fria-fika med en mammakompis i tre timmar utan att det föll en endaste droppe regn en sådan här dag.

Det var premiär för barnmaten med smaken torsk med potatis och morötter, den gillade inte pyret. Hon gillade inte den till den höga grad att hon började gråta efter tre skedar. Kanske nästa gång.

Det är påfrestande att ta hand om en överaktiv liten dam ensam från morgon till sovdags. Varför fick man inte en sover-för-det-mesta/protesterar-inte-så-mycket bebis? Istället för en jag-tänker-inte-sova-och-du-kan-inte-tvinga-mig-fast-jag-inte-sovit-sen-klockan-ett-och-ögonen-faller-ihop-och-jag-faller-i-gråt-hela-tiden-för-att-jag-är-så-trött-DET-har-inget-med-det-här-att-göra bebis.

Det är jobbigt att maken är borta under kvällen eftersom vi håller på att titta igenom Brottet 3 på dvd-box och jag ser verkligen fram emot nästa avsnitt.

Det är någonting ledsamt över att läsa hur Charlotte Perelli räknar med att vara tillbaka på scenen dagen efter att hon har fött barn. Med ett av de andra barnen hade hon uppträtt tre dagar efter förlossningen. Kan man inte ens ta lite ledigt när man får barn? Till och med partnern får ju 10 lediga dagar, då har vederbörande inte ens gjort det fysiskt ansträngande. Båda kan väl andas ut ett par veckor efter något så stort?

Det är smått irriterande att naprapaten fixade min rygg i förrgår och pyret pajade den idag. Säg den lycka som varar.

Det är smått ironiskt hur en övertrött liten dam innebär extra mycket skrik och protest vid nattning. Efter två timmar av var tionde minut skrik undrar jag hur någon som knappt har sovit orkar hålla på så. Jag undrar också hur jag ska orka.

Det är spännande hur vitt och brett tankarna far under några timmar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...