Fortsätt till huvudinnehåll

Utan saknad.

Men saknar du inte Facebook? Kan du inte gå med igen?
Nej, jag har inte saknat det. Det hade sin charm, men i slutändan var det inte för mig.
Jag trivs bättre med enskild kontakt med vänner och bekanta, det blir mer av allt och mindre av ovesäntligheterna. Facebook är som att kallprata med grannen i hissen. Det personliga, det privata sker även på FB vid sidan av, antingen genom den privata chatten eller genom telefonen.
Men stressade som vi alla är luras vi att tro att vi har koll på varann om vi tittat på allas statusuppdateringar, fast det inte alls är kontentan av någons liv. Precis som man kan luras att tro att man har koll på mitt liv genom den här bloggen, fast här bara presenteras axplock ur mitt liv och mina tankar.
Så det enskilda samtalet vann i min tävling, även om skriklisas ankomst har begränsat det en aning. Att få ett sms eller mail är så mycket trevligare än en like på fejjan. Det tycker väl ändå alla.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.