Fortsätt till huvudinnehåll

Magiskt.

Här sitter jag. I soffan. Med benen utsträckta på schäslongen.
På mina ben vilar små fötter, på min mage ligger en liten hand, mot mitt bröst lutar sig ett mörkt huvud. Ett litet pyre har somnat medan hon satt och vilade på en kudde bredvid mig.
En stor liten tjej.
Min dotter som sover bort en stund vilande mot sin mamma.
Jag lutar mig fram och drar in hennes doft, lutar min kind mot det rufsiga håret och kan knappt förstå.
Min dotter.
Så stort, så vackert och jag är så stolt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.