Föräldragrupps flopp.

Jodå, visst skulle jag gilla föräldragruppen. Om jag bara gav det en chans så skulle det säkert vara trevligt och ge nya bekantskaper.
Nej, men ja.
Jag behövde inte ens anstränga mig för att slippa ha fel om gruppen och få mina fördomar bekräftade. Jag behövde inte ens vara mitt vanliga B.o.B. (jag ansträngde mig faktiskt för att vara öppen och positiv).
Det började med att jag blev inbjuden efter start och missade två av sex träffar, sen blev deltagandet allt mindre, för att slutligen bli inställt på grund av för få intresserade.
Det hjälpte inte gemenskapen att det i gruppen var en klick som kände varann genom vecka 20 gruppen och som umgicks i den konstellationen. De släppte inte in andra, trots att jag frågade.
De flesta som deltog verkade vilja hålla skenet uppe, så riktiga samtal kring det svåra med att vara nybliven mamma lyftes aldrig upp. Det som yttrades kändes mest som klyschor tagna från informations broschyrer eller påståenden hämtade från Lilla husmorsboken 2013; för den bakåtsträvande kvinnan.
Så nej, att gå på föräldragrupps träffar var ingen hit, att sista träffen blev inställd kändes som en lättnad.
Däremot fick jag en ny trevlig bekantskap. Så det var trots allt värt besväret.