Fortsätt till huvudinnehåll

Övermod.

Pyret kommer nog aldrig krypa.
Den envisa lilla diktatorn står gärna och gungar på alla fyra och tar ett par krypsteg framåt lite då och då, men är till största del jobbar hon på att ställa sig upp.
Från sin start position (händer och knän i backen) vevar hon med ena armen rakt ut i luften för att hitta något att greppa tag i, vilket förvånansvärt ofta blir mig. Sen tar hon ordentligt med stöd med de små nävarna, häver sig upp till knästående och fortsätter lagom graciöst att sätta ena foten i golvet och sen resa sig upp. Bara så där.
Med landets stoltaste flin står hon sen där och svajar, reser sig på tå och i ett visst mått av övermod tror hon sig kunna släppa taget om det som håller henne uppe. Eftersom det alltså oftast är gamla morsan så går inte det riktigt hem, även om hon kämpar för att slita loss sin lilla hand med sin vanliga envishet.
Så hon intresserar sig inte så mycket för att lära sig krypa, inte ens när vi lockar med det mest fascinerande vi har i hemmet; en Sodastream flaska, hon vill hellre stå upp och betrakta sitt kungarike. När hon försöker nå den gudomliga flaskan och inte hittar något när hon vevar sina små nävar uppåt så provar hon inte heller att krypa, hon sätter istället fötterna i golvet, sträcker på benen och skjuter upp den lilla rumpan tills hon står i yoga hunden.
Med tanke på damens energi nivå bävar jag för att hon ska få någon form av rörelseförmåga, jag ser en tornado svepa fram i hemmet, men jag skulle nog föredra om hon börjar i rätt ordning och lär sig krypa innan hon lär sig gå. Och lär sig stå stadigt med stöd innan hon försöker stå som soloartist.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...