Den enes död den andres bröd.

Vittne till ett... ...Mord!
Jag hörde skriken från offret.
Jag hörde skriken från förövaren.
När jag närmade mig bilen som ljuden kom ifrån såg jag skuggor som fladdrade.
För att se vad som hände fick jag gå runt bilen och titta in under den. En stor skata stod och krafsade och hackade frenetiskt på en liten svala som kämpade för livet.
När jag tog ett steg närmre backade skatan ett steg, jag tänkte att jag skulle skrämma bort den, rädda svalan och få dagens kharma fixad. Men när svalan blev fri skrek den, spretade märkligt med vingarna och hackade sitt huvud mot asfalten. Det var helt uppenbart att den var förlorad.
Med ett rys ända in i själen backade jag, såg att skatan klev försiktigt framåt och jag tänkte att det var mest barmhärtigt mot svalan att låta skatan avsluta jobbet, annars skulle den få dö långsamt i sina plågor.
Fy.
Nu är det ju sådan naturen är och även skator måste äta. Jag är inte heller vegetarian så vem är jag att döma ut naturen.
För den skull är jag inte omänsklig, så att bevittna scenen som utspelade sig var obehagligt och att gå därifrån och höra skriken återupptas var minst sagt otrevligt.
Jävla natur.