Lilla fröken mvg.

Pyret klarade sin 6 månaders kontroll utan anmärkning. Det är ju inte högskoleprovet direkt och vi har ju inte haft någon anledning att tro att det skulle vara några problem, men det är ändå skönt att det gick bra.
Speedy visade till och med upp några trix som hon inte behöver demonstrera förrän på 10 månaders kollen.
Visst är det bra att veta att hon utvecklas utan några svårigheter men samtidigt oroar det mig lite, hennes brådska.
Jag var själv en speedy, därför satt jag i första klass och var uttråkad eftersom jag redan lärt mig läsa, skriva och räkna. Så jag hamnade utanför, blev en udda fågel, skolan blev 9 år av plåga och smärta. En smärta som höll mig borta från studier i nästan 20 år. En smärta som ibland hindrade mig från att leva till fullo i många år.
Det oroar mig att pyret i sin utvecklings iver ska få samma bekymmer. Jag önskar att hon kan börja ta det lite lugnt.
Men det är svårt att stoppa en liten orkan i sin framfart så jag får väl linda in mig i bomull och vara hennes krockkudde om något skulle bli svårt.
Det känns frustrerande att det är så mycket som kan hända som jag inte kan skydda henne från, så mycket där jag bara kan vara hennes krockkudde av bomull.
Det är inte lätt det här.