Fortsätt till huvudinnehåll

En gång till. Eller någonting.

Dagen har präglats av bröllopsyra.
Prinsessan fick sin bal på slottet och en ungdomsvän blev fru.
För oss har det gått 14 år.
Det är inte utan att jag blir sugen på att göra om det. Fast jag vill ju inte ha en ny karl, herr B.o.B. är nog den enda som står ut med mig och som jag står ut med. Inte vill jag förnya bröllopslöfterna heller, det känns för pretentiöst.
Men en fest där man får vara sitt allra vackraste, fira det bästa man har och dela det med nära och kära det skulle vara underbart. Ännu mer nu när vi kan dela det med pyret.
Så vi kanske borde haft någon namngivnings ceremoni.
Vi hade tänkt ha någon slags "Hon är här; kom och träffa pyret."-fest. Men så var ju inte pyret så... ...social i början. Sen var inte jag så social. Sen drog tiden iväg.
Men det skulle vara härligt.
Eller kanske vill jag bara få känna mig riktigt vacker.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.