Dömt att misslyckas.

Kombinationen glasögon och bebis är ingen höjdare. Ständiga fingeravtryck och kladd gör att jag för jämnan ser världen som i en dimma, vilket kan vara ytterligare en förklaring till den ständiga huvudvärken (förutom låsningar och spänningar i ryggen som stackars naprapaten jobbar ihjäl sig över). Om pyret inte kladdar ner glajjorna jobbar hon på att slita dem av mig.
Linser borde vara bättre, inte sant? Förutom att preggo-torra-ögon inte har gått över, så linserna kliar, sticks och irriterar innan de fastnar på ögat (!).
Dessutom passar jag i glasögon. Egentligen. De ger mig karaktär.
Men det eviga putsandet, knuffa tillbaka dem när pyret drar ner dem och hålla i dem när hon vill slita dem i bitar är ett irritationsmoment i vardagen som jag kunde vara utan.