Fortsätt till huvudinnehåll

Projekt ordning och reda.

Är man projektledare så är man.
Jag bestämde att det skulle vara en lagom sak att sno mammakompisens idé och låta Pyret och herr B.o.B. gå till badhuset en gång i veckan. Lite som inofficiella simlektioner.
Dels är det bra för Pyret att få komma iväg på något eget, utan sin syster. Dels är det bra att arvsmassorna har något som de delar med sin far. Polarn kan ju ta efter nästa år.
Så jag frågade Pyret som blev eld och lågor. Polarn brydde sig inte det minsta när hon fick veta att det skulle innebära att hon och jag skulle slappa hemma under tiden. Om hon är ensam med sin mor och dessutom slipper lämna hemmet så är hon nöjd. Polarn blev först lite ledsen över att bara pappa skulle följa med, men jag lyckades sälja in saken. Att mor med vattenfobi skulle lära ut simning känns som en dålig idé.

Så idag var de iväg. Polarn och jag stannade hemma och rensade. Pyret har inte sagt så mycket om saken under dagen, men hon verkade inte bekymrad, så det kanske kan funka.

En annan uppgift för projektledare är att effektivisera. Så jag såg till att få iväg saker till secondhand och påbörja lite omorganisation för att försöka få det lättare för mig att hålla ordning. Som ensam ansvarig för iordninghållandet tog jag på mig att alla avskydde en snabb sväng på IKEA och att jag ägnade resten av dagen åt att fixa och dona. Eftersom jag avskyr att behöva försöka hålla reda på alla saker, så det kändes som att vi jämnade ut mellan oss.

Till kvällen har jag fått ont i kroppen, frossa och svullna lymfkörtlar. Jag hoppas att det bara är kroppen som är ovan vid så mycket aktivitet och inte att jag är på väg att blir sämre igen. Jag har ju inte blivit frisk än för guds skull.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.