Fortsätt till huvudinnehåll

Långa dagar.

Jag vaknade och tittade på klockan, den stod på 1.03. Sen kunde jag inte somna om, trots att jag la mig i gästsängen. Efter en sådan natt kändes det väl inte supermysigt att glida in på jobbet klockan 6.50 för några timmars arbete. Å andra sidan får man ju energi av att jobba med de otroligt omtänksamma kollegor som var på plats. 

Den energin behövdes när jag åkte direkt från jobbet för att möta upp Ellegulle. Fast på pendeln insåg jag att Aftonbladet kunde leverera en rimlig förklaring till varför jag pallar så mycket:


Ellegulle är ju i sig en energikälla, så det var välinvesterade timmar.
Hon gav mig också en helt klockren tygpåse:

Jag som slarvat med att ta med egna påsar behöver ju inte göra det längre. Den här måste jag ju skylta med.

Väl hemma väntade en Pyret som var rejält tagen av vattkopporna. Om hon fått kraftigare infektion eller om hon är känsligare spelar väl egentligen ingen roll. Hon kommer kämpa. Och vi med.

Hon ville lägga sig tidigt och somnade ganska lätt efter en stunds oro. Då ville självklar inte Polarn somna istället, så hennes nattning tog en timme. Exakt samma sekund jag slog mig ner i soffan med en kopp kaffe och smörgås, efter att ha städat undan i köket, så vaknade Pyret. Hon vaknade sedan en gång var 20:e minut och grät förtvivlat tills hon inte längre kunde somna om. Då satte vi oss i soffan och tittade på Smurfarna. 

Nu gör vi ett nytt försök, men jag räknar med att natten kommer vara långt från rofylld.
Resten av veckan ska jag läsa in en A4 full med punkter från kurslitteraturen och en hel bok, samtidigt som jag vabbar. Det kommer säkert gå lika bra som min plan att skriva klart en uppgift till den andra kursen när arvsmassorna somnat idag. Så den ska också sammanställas. 

Just det. Dessutom känner jag mig förkyld och katten löper. Igen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...