Fortsätt till huvudinnehåll

Långa dagar.

Jag vaknade och tittade på klockan, den stod på 1.03. Sen kunde jag inte somna om, trots att jag la mig i gästsängen. Efter en sådan natt kändes det väl inte supermysigt att glida in på jobbet klockan 6.50 för några timmars arbete. Å andra sidan får man ju energi av att jobba med de otroligt omtänksamma kollegor som var på plats. 

Den energin behövdes när jag åkte direkt från jobbet för att möta upp Ellegulle. Fast på pendeln insåg jag att Aftonbladet kunde leverera en rimlig förklaring till varför jag pallar så mycket:


Ellegulle är ju i sig en energikälla, så det var välinvesterade timmar.
Hon gav mig också en helt klockren tygpåse:

Jag som slarvat med att ta med egna påsar behöver ju inte göra det längre. Den här måste jag ju skylta med.

Väl hemma väntade en Pyret som var rejält tagen av vattkopporna. Om hon fått kraftigare infektion eller om hon är känsligare spelar väl egentligen ingen roll. Hon kommer kämpa. Och vi med.

Hon ville lägga sig tidigt och somnade ganska lätt efter en stunds oro. Då ville självklar inte Polarn somna istället, så hennes nattning tog en timme. Exakt samma sekund jag slog mig ner i soffan med en kopp kaffe och smörgås, efter att ha städat undan i köket, så vaknade Pyret. Hon vaknade sedan en gång var 20:e minut och grät förtvivlat tills hon inte längre kunde somna om. Då satte vi oss i soffan och tittade på Smurfarna. 

Nu gör vi ett nytt försök, men jag räknar med att natten kommer vara långt från rofylld.
Resten av veckan ska jag läsa in en A4 full med punkter från kurslitteraturen och en hel bok, samtidigt som jag vabbar. Det kommer säkert gå lika bra som min plan att skriva klart en uppgift till den andra kursen när arvsmassorna somnat idag. Så den ska också sammanställas. 

Just det. Dessutom känner jag mig förkyld och katten löper. Igen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.