Fortsätt till huvudinnehåll

Är det bra så?

"Årets trender."
"Förra årets bästa."
"Det senaste."

Ett nytt år är en bra påminnelse om vad mycket vi tycker. Framförallt vad mycket vi får höra om vad som är "rätt", vad man ska tycka om och när man duger eller är misslyckad.

Jag blir dessutom ständigt påmind om hur mycket ångest som kan skapas av att fundera kring vad andra tycker om en själv och ens prestationer, genom att dela hemmet och livet med en starkt känslomässigt driven arvsmassa. Pyret vill veta väldigt mycket om vad andra tycker om hur hon ser ut, hur det hon gjort bedöms och om hon gör rätt eller fel. Polarn struntar tunt i sådant och gör som hon känner.

Så jag jobbar rätt hårt med att föra fram budskapet om att det är hur nöjd man själv är som räknas, vad man själv tycker om som blir vackert för en själv, det man själv önskar och tycker är oftast det som är rätt. Jag vill så hemskt gärna att hon ska slippa gå genom livet och söka sin bekräftelse genom andra.

Då får jag självklart sätta lite fokus på mig själv också. Jag vill inte smitta henne med en egen osäkerhet, även om Polarn uppenbarligen inte fått sådana problem. Pyret är känsligare och snappar säkert upp saker lättare. Nu kan jag inte veta så säkert, jag står väl för nära för att riktigt kunna se, men jag tror att jag med åren/erfarenheten/smällarna i livet/vad det nu kan vara, blivit snällare mot mig själv. Det känns som att jag tror att jag ska jämföra mig, se till andra hur jag ska göra, följa strömmen, men när det väl gäller så blir det inte så. Det känns som att det är gott nog att gilla det jag gillar, prestera det jag kan och orkar, göra det jag känner för och säga nej när jag vill.

Jag kan bli inspirerad, men orkar inte försöka följa.
Jag kan önska och vilja, men nöja mig med det som blir.
Jag kan försöka, men vara okej om det misslyckas.
När det känns bittert och orättvist så känns det inte ens lika mycket som förut, utan mest som ett konstaterande.

Eller så är jag bara för trött och avstängd för att orka bry mig just nu. Men i så fall så är tröttheten något bra, om det gör att jag kan lyckas förmedla till Pyret att hon ska vara nöjd och stolt över sig själv och fokusera mindre på vad andra tycker och tänker.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.