Fortsätt till huvudinnehåll

Är det bra så?

"Årets trender."
"Förra årets bästa."
"Det senaste."

Ett nytt år är en bra påminnelse om vad mycket vi tycker. Framförallt vad mycket vi får höra om vad som är "rätt", vad man ska tycka om och när man duger eller är misslyckad.

Jag blir dessutom ständigt påmind om hur mycket ångest som kan skapas av att fundera kring vad andra tycker om en själv och ens prestationer, genom att dela hemmet och livet med en starkt känslomässigt driven arvsmassa. Pyret vill veta väldigt mycket om vad andra tycker om hur hon ser ut, hur det hon gjort bedöms och om hon gör rätt eller fel. Polarn struntar tunt i sådant och gör som hon känner.

Så jag jobbar rätt hårt med att föra fram budskapet om att det är hur nöjd man själv är som räknas, vad man själv tycker om som blir vackert för en själv, det man själv önskar och tycker är oftast det som är rätt. Jag vill så hemskt gärna att hon ska slippa gå genom livet och söka sin bekräftelse genom andra.

Då får jag självklart sätta lite fokus på mig själv också. Jag vill inte smitta henne med en egen osäkerhet, även om Polarn uppenbarligen inte fått sådana problem. Pyret är känsligare och snappar säkert upp saker lättare. Nu kan jag inte veta så säkert, jag står väl för nära för att riktigt kunna se, men jag tror att jag med åren/erfarenheten/smällarna i livet/vad det nu kan vara, blivit snällare mot mig själv. Det känns som att jag tror att jag ska jämföra mig, se till andra hur jag ska göra, följa strömmen, men när det väl gäller så blir det inte så. Det känns som att det är gott nog att gilla det jag gillar, prestera det jag kan och orkar, göra det jag känner för och säga nej när jag vill.

Jag kan bli inspirerad, men orkar inte försöka följa.
Jag kan önska och vilja, men nöja mig med det som blir.
Jag kan försöka, men vara okej om det misslyckas.
När det känns bittert och orättvist så känns det inte ens lika mycket som förut, utan mest som ett konstaterande.

Eller så är jag bara för trött och avstängd för att orka bry mig just nu. Men i så fall så är tröttheten något bra, om det gör att jag kan lyckas förmedla till Pyret att hon ska vara nöjd och stolt över sig själv och fokusera mindre på vad andra tycker och tänker.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...