Hålla alla nöjda.

Det är svårt att hålla tempot och humöret uppe, liksom det är svårt att behålla lugnet och den pedagogiska skärpan, när man inte får sova.
En ny försiktig övertalningafas i att sova i de egna sängarna är inledd. Gårdagens nuddande av ämnet med Pyret resulterade i deklarerandet att hon behövde en sån där rosa tyggrej hon såg på blå huset när vi köpte nya madrasser (då också för att de skulle sova i egen säng, och då också för att Pyret sa att hon behövde något för att kunna det). Jag hade ingen susning om vilken rosa tyggrej hon pratade om, vilket självklart ledde till tandgnisslan för om hon sett den måste jag ju också ha sett den.
Nä.
Men jag kan googla. Och google levererar alltid.
Snabbt som tusan drog vi därför till Ikea idag för att ännu en gång försöka göra sängen till den mest attraktiva och mysigaste platsen i hemmet. Deras säng. Inte vår.
Vad gör man inte för att hålla de små arvsmassorna nöjda.

Jag behöver verkligen få sova på nätterna nu, utan att bli sparkad, kramas eller klämd. Annars är det himla svårt att hålla mig nöjd.

 

Eftersom jag inte får sova än, så höll jag istället mig själv nöjd genom middag/terapisession med mammakompisen. Om rosa tyggrejer funkar vet jag inte än, men de där terapi/skitsnackstunderna vet jag gör det.