Det finns några saker människor i generell term brukar missförstå eller blanda ihop. Såsom skillnaden mellan depression och att vara deppig. Skillnaden mellan migrän och huvudvärk. Skillnaden mellan värk från cystor på äggstocken och mensvärk. Skillnaden mellan ryggskott och ont i ryggen.
Det är förståeligt, jag har själv blandat ihop en del av dem tills dess att jag själv råkat ut för båda och därmed kan göra en jämförelse. Då har jag också förstått att de allt som oftast är så vitt skilda saker att de inte ens går att jämföra.
Jag anser mig som en ganska smärttålig och robust person. Hur smärttålig man är tror jag inte att man kan rå så mycket över, det är nog mest som ens ögonfärg, det bara är som det är. Jag kan stå ut med smärta från cystor var och varannan månad, jag kan jobba med 39 graders feber, jag kan ta hand om två små barn och vara kräksjuk, jag kan hantera att råka få djupa skärsår på (förra) jobbet och tejpa ihop dem och fortsätta jobba. Jag brukar, på gott och ont, köra på och hålla tummarna för att det håller, när konstruktionen knakar eller förefaller bräcklig.
Men två saker gör mig näst intill skräckslagen; risken för ryggskott och risken för migrän. Så snart jag känner av huvudvärk blir jag livrädd för att det ska bli migrän. Så snart jag får ont i ryggen blir jag livrädd för att få ryggskott. För det är de två tillstånd av smärta som är de värsta jag upplevt. Inkluderat barnafödande. De är väldigt, väldigt långt ifrån ont i ryggen och huvudvärk.
Igår var jag Polarn i famnen och jag kände hur ryggen smällde till. Men så blev det inte mer med det och jag trodde jag klarat mig. I natt vaknade jag av att det högg till när jag skulle vända mig. Det har helt klart gått över gränsen från ryggont till att vara ett ryggskott.
Fullt katastrofläge är inlett med värmedyna, Voltaren, stretching, massage och rörelse. Fast jag är livrädd för att det ska bli som förra gången, jag vill inte uppleva det igen.
Jag kan väl känna att det är lite nog nu.
Den 21/12 började jag känna mig febrig, sen däckade jag ordentligt till gott och väl efter nyår.
Den 4-5/1 började jag känna mig på bättringsvägen.
Den 6 fick jag feber och svullna, såriga halsmandlar.
Och strax därefter ögoninfektion på båda ögonen.
Nu när jag precis börjar känna mig bättre från det, men än inte helt bra, så får jag ryggskott. Som för övrig är kasst att ha när man fortfarande har hosta.
Fast det är väl roande mitt i misären att Polarn återigen pekar på Smarteyes reklambild med Isabella Scorupco och säger:
"Hon ser ut som du mamma!"
Jag försöker att inte skratta och säger bara:
"Tycker du det?"
Dessutom kommer jag på att jag nu kanske kommer ha ett liv och tid nog för att fixa nya glasögon.
Om jag bara blir frisk också.
Kommentarer