Så där.
Då är en C-uppsats avklarad och livet kan gå vidare.
Allt jobb. All tid. Allt engagemang. All nervositet. Över.
Det gick till och med ganska bra.
Egentligen borde firandet vara gigantiskt. Vi nådde dit vi från början vågade drömma att nå, vi har gjort det jobb vi tänkte oss, vår handledare var stolt över oss, vi känner att vi lärt oss enormt mycket.
Men det var bara ännu en dag.
Inget hipp hurra.
Ingen champagne.
Ingen bukett (förutom från oss till handledaren).
Inget jublande.
Ingen konfetti.
Bara traska hem i kylan och hämta barn från förskolan.
Livet. Det är ju bra märkligt ibland.
Kommentarer