Jag var och gästspelade på jobbet idag. Fast jag inte orkade och fast jag både fysiskt och psykiskt skulle behöva vila i månader. Men så kommer jag dit och allt är bekant, allt är rutin, allt flyter på utan att jag behöver tänka så mycket. Jag behöver bara göra. Istället för att göra nytt hela tiden och skapa och prestera så behöver jag bara utföra det som sitter i ryggmärgen att utföra. Det är så skönt.
Men trött är jag verkligen, så där ända in i märg och ben. Fast jag kunde självklart inte gå hem och sätta upp benen, istället påbörjade jag läsning och kommentering av den uppsats vi ska opponera på när jag kom hem. Vad är det för fel på en då, när man aldrig kan bara vara?
Att jag ägnade tid åt att rensa i skåp och lådor ser jag dock som avkoppling, för det ger mig sådan tillfredsställelse och lugn i själen att en massage inte skulle uppnå hälften. Det är verkligen min hobby och det jag tycker mest om; att rensa, göra om, göra nytt.
Men imorgon behöver jag inte gå upp tidigt, imorgon kan vi sova lite. Därför utgår jag ifrån att arvsmassorna kommer vara pigga som mörtar klockan 5. För så är livet.
Kommentarer