Inga nyårslöften.

Så började ett nytt år.
Jag har slutat säga att "det här ska bli ett bra år". Det blir det år det blir, bra eller dåligt, bättre eller sämre. Eftersom ens egen ansträngning inte ger den utdelning man kan bli vilseledd till att tro så känns det bättre att bara ta det som slängs i ens väg med ett jämt humör.
Livet är inte gott, det är inte ont, det är inte orättvist, det bara drabbar en.

Som igår. Arvsmassorna sov till strax efter klockan 8 och till klockan 9. Så självklart var jag klarvaken redan innan klockan 7. Ruskigt orättvist, eller bara biologi? Det är som att kroppen inte längre kan sova mer än 5-6 timmar eller längre än till 7.
Eller som att ha varit däckad sen den 21 och äntligen börja känna hopp om livet och då inleda det nya året med dubbelsidig ögoninflammation och migrän till kvällen. Känns ju inte ett dugg rättvist, men är väl mest livet.

Men även om livet bara är så innebär en ny kalender en överväldigande lust att ta tag i, att rensa, att göra om, att ordna till, att markera något nytt. Som att det blir legitimt då. Ungefär som att det bara känns legitimt att byta (kläd)stil radikalt om man byter jobb/plugg. Man kan ju inte från ingenstans bli en annan människa, men när det så markant är något nytt så ska det väl gå bra.

Från ingenstans kom dessutom en fundering om att bli vegetarian.
Jag vet. Jag är lika chockad jag.

Vi får väl se hur mycket av livet jag orkar ta tag i först. Det är ju trots allt rätt mycket vardag att ta tag i, så ibland händer det ju att det inte finns så mycket energi kvar när disk, mat, barn, katter, plugg och det sociala är omhändertaget.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen