Polarn är av tåligt virke, men även hon har sina gränser. Den nåddes under gårdagskvällen.
Dagen gick bra, hon var pigg och glad för det mesta, ledsen blev hon när någon vattkoppa sprack för då började den tydligen svida. Fast till kvällen hade vattkoppor som spruckit hunnit bli ganska många, några är stora. Så hela natten har hon vridit sig och gråtit.
Jag känner extra mycket hur tålig hon brukar vara för jag märker att jag inte är van vid att hon är ledsen på det här sättet. Hon är så uppgiven och förtvivlad och jag kan inget mer göra än trösta.
Hoppas det går över fort.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer