Nästa.

Det är gjort.
Två månaders förberedelse, följt av två månaders arbete.
Nu är den inlämnad.
Nästa vecka väntar opponering och examination.

Den där "Så jävla skönt!"- känslan infann sig inte riktigt. Fast det brukar den sällan göra efter stora tentor/inlämningar, så det är väl inte så konstigt. Det är ofta ett slags antiklimax eftersom man ändå lever i ovisshet om hur pass bra man presterat och genast måste börja planera för nästa uppgift.

Den här gången blev dock planeringen så att vi kan ta lite kompledigt innan vi tar tag i nästa uppgift. Då har vi båda planerat in extrajobb imorgon. Så himla osmart. När man faktiskt skulle kunna ägna sig åt att bara vara sjuk och/eller trött så är det upp tidigt och sladda in för en snabbvisit på jobbet istället.

Nåväl. Livet stannar inte upp och luktar på blommorna så varför ska jag.