Fortsätt till huvudinnehåll

Pizzafredag.

Tredje kvällen som ensam kapten på skutan "MS Dårhuset".

Jag försökte vila under dagen, försökte ha en sjukdag, men i kölvattnet av maskskräcken och inför kalashelg var det lite knepigt som ensam utförare. Tvätten behövde hanteras, sängar bäddas, presentpapper handlas och jag behövde kunna tillhandahålla middag och fredagsmys till arvsmassorna.

Så länge jag tar det lugnt känns det som att jag mår bättre, så snart jag tar tag i saker känns det inte riktigt så. Men promenaden hem från förskolan går ju inte så fort om man låter de korta i sällskapet kolla på varenda snigel, sten och gråsugga som fångar deras uppmärksamhet. Till och med jag orkar med den. För att vara lite smart gjorde jag pizza tillsammans med dem när vi kom hem. Då är de sysselsatta medan jag lagar mat, de får smaka och håller blodsockret i schack och är mer benägna att faktisk äta maten de själva gjort. Ibland i alla fall. Dessutom kunde vi trycka in kvällsduschen medan pizzan stod i ugnen. Man är väl projektledare.

De duschade utan krångel, bytte pyjamas på direkten, åt mat, fick glass till fredagsmys och sov sedan gott fem minuter efter läggning. Nu kan jag däcka.

Vila får man väl göra en annan gång, efter man har blivit frisk eller så.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la