Fortsätt till huvudinnehåll

Leva som i 70 tals disco.

Enough is enough.

Plötsligt är det läge att ta hand om sig själv i första hand.

När nu lönen hade justerats upp till att ligga i det övre skiktet för yrkesgruppen, det är gott om personal, examen närmar sig och orken tagit slut så slutade jag att göra andra nöjda. Istället pratade jag med en kurator på jobbet om möjlighet att få gå lite "praktik" hos henne under sommaren, när hon nu ändå visat intresse för hur det går med min utbildning. Hon var genast på och sa att jag kunde hänga med henne när det passade mig. Fick tips om att höra med andra kuratorer på arbetet också.
Därför meddelade jag att jag inte är intresserad av att arbeta heltid, utan kommer lite flexibelt jobba deltid. Tiden som blir över tänker jag alltså försöka pumpa duktiga kuratorer på information inför ett möjligt framtida yrkesval, men också att kanske försöka andas lite. Försöka få bort den där ständiga känslan av att vara jagad. Försöka lära mig att inte göra allt så snabbt det bara är möjligt, även när det finns gott om tid.

För när Polarn väckte mig idag klockan 3.43 och jag inte kunde somna om för att jag låg och kände som att jag hade bråttom. När jag sedan gick upp klockan 4.25 och ställde mig i duschen men stressade mig genom proceduren. Och till sist kutade iväg till bussen med andan i halsen för att komma fram 13 minuter innan den skulle gå. Då satte jag mig på bussen när den väl kom och bara kände
"Vem vinner på det här?"
Svaret var ju inte jag.

Så det här kommer bli bra.
För mig.
Enough is enough.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...