Leva som i 70 tals disco.

Enough is enough.

Plötsligt är det läge att ta hand om sig själv i första hand.

När nu lönen hade justerats upp till att ligga i det övre skiktet för yrkesgruppen, det är gott om personal, examen närmar sig och orken tagit slut så slutade jag att göra andra nöjda. Istället pratade jag med en kurator på jobbet om möjlighet att få gå lite "praktik" hos henne under sommaren, när hon nu ändå visat intresse för hur det går med min utbildning. Hon var genast på och sa att jag kunde hänga med henne när det passade mig. Fick tips om att höra med andra kuratorer på arbetet också.
Därför meddelade jag att jag inte är intresserad av att arbeta heltid, utan kommer lite flexibelt jobba deltid. Tiden som blir över tänker jag alltså försöka pumpa duktiga kuratorer på information inför ett möjligt framtida yrkesval, men också att kanske försöka andas lite. Försöka få bort den där ständiga känslan av att vara jagad. Försöka lära mig att inte göra allt så snabbt det bara är möjligt, även när det finns gott om tid.

För när Polarn väckte mig idag klockan 3.43 och jag inte kunde somna om för att jag låg och kände som att jag hade bråttom. När jag sedan gick upp klockan 4.25 och ställde mig i duschen men stressade mig genom proceduren. Och till sist kutade iväg till bussen med andan i halsen för att komma fram 13 minuter innan den skulle gå. Då satte jag mig på bussen när den väl kom och bara kände
"Vem vinner på det här?"
Svaret var ju inte jag.

Så det här kommer bli bra.
För mig.
Enough is enough.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen