Fortsätt till huvudinnehåll

Nästan som sommar.

Det var ju inte helt och hållet perfekt sommarväder idag, alltså inte enligt min definition som allra minst kräver att man kan ta av sig jackan. Fast jag är ju rätt frusen av mig å andra sidan.

Det kändes i alla fall som läge för att låtsas som att det var sommarlov, så efter att vi följt med herr B.o.B. till pyjamasklubben åkte vi och åt lunch. Och fikade. På en bänk i trädgårdsgrönska, medan barnen lekte av sig i en lekstuga efter att faktiskt ha ätit av maten. Gott betyg åt maten med andra ord, och jag kan inte mer än hålla med.


Arvsmassorna fick lite extra myror i brallan efter att ha hängt och klättrat i träden i den stora trädgården, så vi drog iväg till Aspuddens lekpark. Klappade på hästar och kaniner, klättrade och hoppade i flera timmar. 

Det som slog mig i den fullkomligt överbelamrade lekparken var den totala motsatsen till bilden av föräldrar som tapetseras på sociala medier och krönikor. Tänka sig, inga föräldrar satt vid sidlinjen och fipplade med sina mobiler. De var med sina barn, engagerade och hjälpsamma i lek och bus. 
Jag hamnar tydligen aldrig på de där öppna förskolorna, vanliga förskolorna eller lekparkerna, där så vansinnigt många föräldrar engagerar sig mer i mobilen än barnen. Man kan ju tänka sig att de föräldrar som har tid att lägga ut allt det där gnällande på andra föräldrar på sociala medier, kanske själva behöver lyfta blicken från sina egna mobiler.

Vi fick i alla fall en smak av sommaren idag, tillsammans med barnen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän