Fortsätt till huvudinnehåll

Nästan som sommar.

Det var ju inte helt och hållet perfekt sommarväder idag, alltså inte enligt min definition som allra minst kräver att man kan ta av sig jackan. Fast jag är ju rätt frusen av mig å andra sidan.

Det kändes i alla fall som läge för att låtsas som att det var sommarlov, så efter att vi följt med herr B.o.B. till pyjamasklubben åkte vi och åt lunch. Och fikade. På en bänk i trädgårdsgrönska, medan barnen lekte av sig i en lekstuga efter att faktiskt ha ätit av maten. Gott betyg åt maten med andra ord, och jag kan inte mer än hålla med.


Arvsmassorna fick lite extra myror i brallan efter att ha hängt och klättrat i träden i den stora trädgården, så vi drog iväg till Aspuddens lekpark. Klappade på hästar och kaniner, klättrade och hoppade i flera timmar. 

Det som slog mig i den fullkomligt överbelamrade lekparken var den totala motsatsen till bilden av föräldrar som tapetseras på sociala medier och krönikor. Tänka sig, inga föräldrar satt vid sidlinjen och fipplade med sina mobiler. De var med sina barn, engagerade och hjälpsamma i lek och bus. 
Jag hamnar tydligen aldrig på de där öppna förskolorna, vanliga förskolorna eller lekparkerna, där så vansinnigt många föräldrar engagerar sig mer i mobilen än barnen. Man kan ju tänka sig att de föräldrar som har tid att lägga ut allt det där gnällande på andra föräldrar på sociala medier, kanske själva behöver lyfta blicken från sina egna mobiler.

Vi fick i alla fall en smak av sommaren idag, tillsammans med barnen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...