Fortsätt till huvudinnehåll

Be all you can be.

Dagen i bilder.

Vår lilla argbigga lät sig borstas ordentligt idag. Hon verkade till och med njuta av det. När vi var klara förstod jag varför hon fäller så förbaskat mycket; hon försöker klona sig själv! Det syns ju, det blev ju en halv katt bara av en kort stunds borstning. 
Jag tycker dock att det räcker med de två pälsbollar vi har.


Jag kom på vad min sanna mening här i livet är, vad jag alltid varit ämnad till att bli:
Provsmakare på Hela Sverige bakar.
Jag misstänker att det finns människor som tänker:
"Det skulle ju bara vara för mycket att smaka på allt det som ställs fram!"
Eller:
"De måste väl spotta ut mellan smakproven?!"
Jag är den som skulle klara trycket. 
Jag kanske inte har någon skolning eller speciellt känsliga smaklökar eller något, men jag skulle lätt kunna spendera en hel dag med att bara smaka bakverk efter bakverk och aldrig tröttna.
TV4; kontakta mig till nästa inspelning, jag är vad ni söker.

"Mamma, gör en häst till mig! Eller, en enhörning!"
För att jag var så slö att jag inte orkade gå upp och hämta sandlådeprylarna och sa att man ju kunde göra saker i sanden med händerna. Pyret trodde mig inte, hon tyckte att jag skulle visa.
Jag upptäckte att sandkonstnär inte var vad jag alltid varit ämnad till att bli. Å andra sidan köpte hon konstverket, hennes syster också, därför fick jag göra en till.
Lördag. Spännande som bara den.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän