Fortsätt till huvudinnehåll

Be all you can be.

Dagen i bilder.

Vår lilla argbigga lät sig borstas ordentligt idag. Hon verkade till och med njuta av det. När vi var klara förstod jag varför hon fäller så förbaskat mycket; hon försöker klona sig själv! Det syns ju, det blev ju en halv katt bara av en kort stunds borstning. 
Jag tycker dock att det räcker med de två pälsbollar vi har.


Jag kom på vad min sanna mening här i livet är, vad jag alltid varit ämnad till att bli:
Provsmakare på Hela Sverige bakar.
Jag misstänker att det finns människor som tänker:
"Det skulle ju bara vara för mycket att smaka på allt det som ställs fram!"
Eller:
"De måste väl spotta ut mellan smakproven?!"
Jag är den som skulle klara trycket. 
Jag kanske inte har någon skolning eller speciellt känsliga smaklökar eller något, men jag skulle lätt kunna spendera en hel dag med att bara smaka bakverk efter bakverk och aldrig tröttna.
TV4; kontakta mig till nästa inspelning, jag är vad ni söker.

"Mamma, gör en häst till mig! Eller, en enhörning!"
För att jag var så slö att jag inte orkade gå upp och hämta sandlådeprylarna och sa att man ju kunde göra saker i sanden med händerna. Pyret trodde mig inte, hon tyckte att jag skulle visa.
Jag upptäckte att sandkonstnär inte var vad jag alltid varit ämnad till att bli. Å andra sidan köpte hon konstverket, hennes syster också, därför fick jag göra en till.
Lördag. Spännande som bara den.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...