Efter tio dagar med en halsmandel som var så svullen att den satt ihop med gomspenen och tre dagar med penicillin har det äntligen börjat vända.
Tror jag.
Hoppas jag.
När jag vaknade imorse var jag redo att sätta mig på akuten igen, för då mådde jag sämst av alla de här tio dagarna. Men se, nu är halsmandeln bara dubbelt så stor som den andra, örat gör bara lite ont, jag kan svälja och febern är nästan borta.
Livet leker!
Eller, jag är på benen.
Eller, jag sitter i alla fall upprätt och vill inte gråta hejdlöst över tanken på att promenera och hämta barnen på förskolan senare.
Tjohoo!
Kommentarer