Fortsätt till huvudinnehåll

Happy monday.

Efter knappt någon sömn gick jag upp 4.45, nu är det dags att börja jobba efter sjukveckan.
Utanför dörren möttes jag av ösregn.
Väl på jobbet möttes jag av beskedet att högtrycket istället flyttat in där, det var ruskigt mycket patienter. Jag tackade för att jag inte skulle sköta behandlingarna just idag och försökte komma ihåg alla rutiner med patienterna. Det kändes något ringrostigt.
Efter en sen lunch hann jag sätta mig in i alla bekymmer, eftersom jag inte kunde sätta mig in i alla patienter och därmed bokningarna. Det dröjde till en timme innan jag gick hem innan IT-supporten kunde få ordning på inloggningen.

Barnen ville knappt gå hem från förskolan, i alla fall inte Pyret som höll på att lära sig cykla utan stödhjul med hjälp av sin bästis. Det såg lovande ut. Självklart innehöll promenaden hem några bråk, men vi lyckades också roa en snubbe när Pyret plötsligt frågade, högt: "Mamma, när kan jag få en bebis i magen? Och hur får jag en bebis i magen?"

Matlagningen gick sådär. Jag råkade skvätta ut vatten när jag skulle röra i pastan. Fick brännskador på fot och tumme.

Inte blev det några jubel över middagen trots att jag offrat min lekamen. 

Men om man ser på den ljusa sidan så är klockan strax efter 20. Om man går upp 4.45 så betyder det att man strax får gå och lägga sig. Det behövs lite extra när man dessutom har penicillin-mage i sin värsta form. Vad ryckningen i vänster kind beror på vet jag inte, men den är minst lika irriterande som magen. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.
Skicka en kommentar
Läs mer

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde
Skicka en kommentar
Läs mer

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la
Skicka en kommentar
Läs mer