Fortsätt till huvudinnehåll

Happy monday.

Efter knappt någon sömn gick jag upp 4.45, nu är det dags att börja jobba efter sjukveckan.
Utanför dörren möttes jag av ösregn.
Väl på jobbet möttes jag av beskedet att högtrycket istället flyttat in där, det var ruskigt mycket patienter. Jag tackade för att jag inte skulle sköta behandlingarna just idag och försökte komma ihåg alla rutiner med patienterna. Det kändes något ringrostigt.
Efter en sen lunch hann jag sätta mig in i alla bekymmer, eftersom jag inte kunde sätta mig in i alla patienter och därmed bokningarna. Det dröjde till en timme innan jag gick hem innan IT-supporten kunde få ordning på inloggningen.

Barnen ville knappt gå hem från förskolan, i alla fall inte Pyret som höll på att lära sig cykla utan stödhjul med hjälp av sin bästis. Det såg lovande ut. Självklart innehöll promenaden hem några bråk, men vi lyckades också roa en snubbe när Pyret plötsligt frågade, högt: "Mamma, när kan jag få en bebis i magen? Och hur får jag en bebis i magen?"

Matlagningen gick sådär. Jag råkade skvätta ut vatten när jag skulle röra i pastan. Fick brännskador på fot och tumme.

Inte blev det några jubel över middagen trots att jag offrat min lekamen. 

Men om man ser på den ljusa sidan så är klockan strax efter 20. Om man går upp 4.45 så betyder det att man strax får gå och lägga sig. Det behövs lite extra när man dessutom har penicillin-mage i sin värsta form. Vad ryckningen i vänster kind beror på vet jag inte, men den är minst lika irriterande som magen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...