Fortsätt till huvudinnehåll

Mini-motionärer.

Barnen var taggade till max över att få springa sitt andra lopp, idag var det dags för Sportcamp Run Bamseloppet på 550 meter.

Vi kör en hederlig plus/minus.
På plussidan:
Det var pedagogiskt ordnat med en peppad ledare som körde uppvärmning med lika stor entusiasm för varje grupp. 
Utmed banan hade de funktionärer som pekade ut vägen samtidigt som de dansade, delade ut vatten och hejade.
Loppet hade en "hare" som sprang med.
Banan var rolig och lagom tuff, med såväl utförs- som uppförsbackar.
Det fanns möjlighet att inne i hallen prova på hinderbana.

Och hallå, Bamse var där!
På minussidan.
Jag är ganska säker på att jag läste att det skulle var medaljer till deltagarna, men de var utbytta mot diplom. Det tog ner arvsmassornas segerkänsla att gå in i ett tomt mål utan funktionärer/ledare och sedan ställa sig i kö för att få ett diplom. Att någon står och delar ut en medalj när man kommer i mål var tydligen viktigt, och jag förstår dem.
De hade ansiktsmålning på plats, riktigt proffsig sådan. Fast de klappade ihop sitt pick och pack klockan 13, liksom att det mesta klingade av vid den tiden, fast det stod att det skulle vara aktiviteter fram till klockan 16.

Men i alla fall.
Jag sprang med Polarn, jäklar vad hon tuffar på. Den här banan var lite längre än den förra och lite mer utmanande med sina uppförsbackar. Men hon saktade bara in för några steg innan hon hojtade "Jag vill inte gå, jag vill springa!" och det gjorde hon. När hon blev trött ropade hon "Heja Bamse!" och tuffade vidare. På upploppet var det utförsbacke och då ökade hon takten så pass att hon sprang ifrån mig. Så jäkla duktig. 
Pyret var lika duktig hon, fast av motsatt anledning. Hon hade saktat in hela tiden och fått lov att peppas rejält för att ta sig i mål, men ändå tog hon sig i mål, hon gav inte upp.
När de sprungit båda två, kutade de runt varv efter varv på den där hinderbanan. Sen orkade de promenera till Stockholm södra från Skanstull och busa vidare hemma. Hela dagen i denna galna hetta. Vi har verkligen fått barn med fantastisk ork.
Själv är jag helt slut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...