Fortsätt till huvudinnehåll

Mini-motionärer.

Barnen var taggade till max över att få springa sitt andra lopp, idag var det dags för Sportcamp Run Bamseloppet på 550 meter.

Vi kör en hederlig plus/minus.
På plussidan:
Det var pedagogiskt ordnat med en peppad ledare som körde uppvärmning med lika stor entusiasm för varje grupp. 
Utmed banan hade de funktionärer som pekade ut vägen samtidigt som de dansade, delade ut vatten och hejade.
Loppet hade en "hare" som sprang med.
Banan var rolig och lagom tuff, med såväl utförs- som uppförsbackar.
Det fanns möjlighet att inne i hallen prova på hinderbana.

Och hallå, Bamse var där!
På minussidan.
Jag är ganska säker på att jag läste att det skulle var medaljer till deltagarna, men de var utbytta mot diplom. Det tog ner arvsmassornas segerkänsla att gå in i ett tomt mål utan funktionärer/ledare och sedan ställa sig i kö för att få ett diplom. Att någon står och delar ut en medalj när man kommer i mål var tydligen viktigt, och jag förstår dem.
De hade ansiktsmålning på plats, riktigt proffsig sådan. Fast de klappade ihop sitt pick och pack klockan 13, liksom att det mesta klingade av vid den tiden, fast det stod att det skulle vara aktiviteter fram till klockan 16.

Men i alla fall.
Jag sprang med Polarn, jäklar vad hon tuffar på. Den här banan var lite längre än den förra och lite mer utmanande med sina uppförsbackar. Men hon saktade bara in för några steg innan hon hojtade "Jag vill inte gå, jag vill springa!" och det gjorde hon. När hon blev trött ropade hon "Heja Bamse!" och tuffade vidare. På upploppet var det utförsbacke och då ökade hon takten så pass att hon sprang ifrån mig. Så jäkla duktig. 
Pyret var lika duktig hon, fast av motsatt anledning. Hon hade saktat in hela tiden och fått lov att peppas rejält för att ta sig i mål, men ändå tog hon sig i mål, hon gav inte upp.
När de sprungit båda två, kutade de runt varv efter varv på den där hinderbanan. Sen orkade de promenera till Stockholm södra från Skanstull och busa vidare hemma. Hela dagen i denna galna hetta. Vi har verkligen fått barn med fantastisk ork.
Själv är jag helt slut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde