Fortsätt till huvudinnehåll

Mini-motionärer.

Barnen var taggade till max över att få springa sitt andra lopp, idag var det dags för Sportcamp Run Bamseloppet på 550 meter.

Vi kör en hederlig plus/minus.
På plussidan:
Det var pedagogiskt ordnat med en peppad ledare som körde uppvärmning med lika stor entusiasm för varje grupp. 
Utmed banan hade de funktionärer som pekade ut vägen samtidigt som de dansade, delade ut vatten och hejade.
Loppet hade en "hare" som sprang med.
Banan var rolig och lagom tuff, med såväl utförs- som uppförsbackar.
Det fanns möjlighet att inne i hallen prova på hinderbana.

Och hallå, Bamse var där!
På minussidan.
Jag är ganska säker på att jag läste att det skulle var medaljer till deltagarna, men de var utbytta mot diplom. Det tog ner arvsmassornas segerkänsla att gå in i ett tomt mål utan funktionärer/ledare och sedan ställa sig i kö för att få ett diplom. Att någon står och delar ut en medalj när man kommer i mål var tydligen viktigt, och jag förstår dem.
De hade ansiktsmålning på plats, riktigt proffsig sådan. Fast de klappade ihop sitt pick och pack klockan 13, liksom att det mesta klingade av vid den tiden, fast det stod att det skulle vara aktiviteter fram till klockan 16.

Men i alla fall.
Jag sprang med Polarn, jäklar vad hon tuffar på. Den här banan var lite längre än den förra och lite mer utmanande med sina uppförsbackar. Men hon saktade bara in för några steg innan hon hojtade "Jag vill inte gå, jag vill springa!" och det gjorde hon. När hon blev trött ropade hon "Heja Bamse!" och tuffade vidare. På upploppet var det utförsbacke och då ökade hon takten så pass att hon sprang ifrån mig. Så jäkla duktig. 
Pyret var lika duktig hon, fast av motsatt anledning. Hon hade saktat in hela tiden och fått lov att peppas rejält för att ta sig i mål, men ändå tog hon sig i mål, hon gav inte upp.
När de sprungit båda två, kutade de runt varv efter varv på den där hinderbanan. Sen orkade de promenera till Stockholm södra från Skanstull och busa vidare hemma. Hela dagen i denna galna hetta. Vi har verkligen fått barn med fantastisk ork.
Själv är jag helt slut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...