Fortsätt till huvudinnehåll

En dag av firande.

Runt om i landet pågick firande av nationaldagen, fast jag orkade inte ta mig någonstans. Trots att vi bor så centralt man bara kan, så var det inte så att vi istället kunde njuta av anordnat firande på hemmaplan istället. Om man inte räknar att de anordnade allsång och bjöd på tårta, de höll igång i mindre än en timme.

Vi försökte istället roa barnen med ett besök i lekparken, där vi hade turen att några förskolekompisar också hängde. Sen köpte vi lunch och åt ute.
Det var vad jag pallade. Eller vad jag försökte att bara palla. Att vara sjuk när man har barn är ju inte riktigt att bädda ner sig och bara vänta på att bli frisk.

Fast det är ju ingen känsla man är ensam om att uppleva.







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän