Fortsätt till huvudinnehåll

Att sätt ord på saker.

Jag hade en lärare på Komvux som gav oss rådet att inför prov prata med någon om det vi lärt oss. Genom att sätta ord på den kunskap vi hade, så skulle vi själva förstå vad vi faktiskt lärt oss och därför lättare kunna förmedla detta även på proven.
Med den plugg-grupp som jag har haft turen att ha under de här åren på universitetet så har det blivit väldigt tydligt hur rätt han hade. Det är en sak att förstå saker man läser, men om man sen berättar vad man har förstått för någon annan så går det liksom in på djupet.

Det gäller även för privatlivet. Att ha turen att ha de där smarta människorna i sin närhet som man kan diskutera och sätta ord på vad man har tänkt på, gör att man plötsligt kan förstå själv vad det är man faktiskt har lärt sig.
Jag känner hur det sprider sig ett lugn när saker faller på plats, när jag vet vad jag vill, gör och tycker.

Livet blir lite lättare då.
Speciellt livet med barn.
Idag blev en sådan lätt dag. Vi var på bio och såg Milo månvaktaren. Barnen var så otroligt fina och ett härligt sällskap att jag bara slappnade av. Filmen var också otroligt fin och båda arvsmassorna satt som trollbundna rakt igenom. Inte varje gång man kan gå på en barnfilm och känna att den gav en härlig bioupplevelse till en själv.
Se den.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde