Fortsätt till huvudinnehåll

Att sätt ord på saker.

Jag hade en lärare på Komvux som gav oss rådet att inför prov prata med någon om det vi lärt oss. Genom att sätta ord på den kunskap vi hade, så skulle vi själva förstå vad vi faktiskt lärt oss och därför lättare kunna förmedla detta även på proven.
Med den plugg-grupp som jag har haft turen att ha under de här åren på universitetet så har det blivit väldigt tydligt hur rätt han hade. Det är en sak att förstå saker man läser, men om man sen berättar vad man har förstått för någon annan så går det liksom in på djupet.

Det gäller även för privatlivet. Att ha turen att ha de där smarta människorna i sin närhet som man kan diskutera och sätta ord på vad man har tänkt på, gör att man plötsligt kan förstå själv vad det är man faktiskt har lärt sig.
Jag känner hur det sprider sig ett lugn när saker faller på plats, när jag vet vad jag vill, gör och tycker.

Livet blir lite lättare då.
Speciellt livet med barn.
Idag blev en sådan lätt dag. Vi var på bio och såg Milo månvaktaren. Barnen var så otroligt fina och ett härligt sällskap att jag bara slappnade av. Filmen var också otroligt fin och båda arvsmassorna satt som trollbundna rakt igenom. Inte varje gång man kan gå på en barnfilm och känna att den gav en härlig bioupplevelse till en själv.
Se den.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...