Idag är jag tacksam för Nazonex.
För er som inte känner till den, så är det nässpray för bihåleinflammation. Jag har min tredje sedan september.
Andra natten med hosta och därför minimalt med sömn, en hosta som för övrigt börjar göra ont i alla muskler runt bröstkorgen. Nu kan jag lägga till lätt feber och en tryckande värk, från vänstra ögongloben, ner till överkäken.
Fast tidigare har Nazonex lindrat bihålebrsvären ganska fort, så kanske kan jag orka jobba på med skoluppgifterna såväl dag som kväll, snart. Helst från imorgon. Annars kommer jag inte hinna.
Jag är tacksam för att få lite medicinsk lindring just nu.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer