Idag kände jag mig tacksam över barnen.
Det var en fullspäckad dag, med först Pyrets kalas med 6 kompisar från förskolan och sen middag och kalas för familjen.
Pyret och Polarn visade under dagen hur lyhörda, förståndiga och omtänksamma de kan vara mot såväl varandra, som andra. Pyret lyssnade noggrant på att hälsa välkommen, tacka, se till att alla kompisar var med på vad som skulle hända, att dela med sig och att säga hejdå. Polarn var otroligt bra på att stå ett steg tillbaka och låta Pyret ha sin dag. Trots massiva mängder uppmärksamhet och socker så höll de sig också ganska coola, tyckte vi, och de andra barnens föräldrar. Kommentarer som "Mitt barn blev helt galen på sitt kalas, hen var inte så här lugn." och "Det här var ju ett riktigt lugnt kalas!" fälldes förvånat. Okej, sen var ju barnens rum en ren krigshärd efter bara två timmar, men det får man kanske vänta sig med totalt 8 barn mellan 2.5 och 5 års ålder i ett och samma rum.
Det var i alla fall fint att se, hur de släppte in sina vänner, tog hänsyn till andra och var noga med att alla skulle trivas. Som när Pyret fått finfina klistermärken av en kompis och genast ville börja klistra. Jag försökte avskräcka med att
"Men om du ska klistra med dem nu, då får du fråga alla kompisar om de också vill vara med, då får du dela med dig av alla klistermärken."
Pyret sa
"Jag vill det!"
och gick sedan runt med arket med klistermärken och frågade varje kompis om de ville vara med och klistra. Alla kompisar som svarade ja fick vara med och fick sedan ta hem de klistermärken de klistrat fast på ett papper. Det gjorde mig stolt.
Jag kände mig tacksam över att ha fina, omtänksamma och väluppfostrade barn.
Kommentarer