Idag var jag tacksam för sötsaker.
Kakor, bullar och godis, vad som helst egentligen.
Jag är helt övertygad om att Stockholms universitet är sponsrat av Marabou, Cloetta och alla andra företag som tjänar pengar på hur effektivt sötsaker är att döva stress med. Som belöning, avkoppling, uppiggande, tröstande och bara för att vara väldigt, väldigt gott. Jag använde det till allt det där idag.
Sen plockade jag ihop allt om Utredningsmetodik och tog fredag. Då fick jag veta att Henrik Fexeus senaste föreställning "Box" finns på hans Youtube sida. Den jag missade att gå och se, för att livet har varit i botten förut också, men nu kommer morgondagen kunna avslutas med en liten guldkant.
Jag är tacksam för onyttiga möjligheter att hålla blodsockret uppe, när motivationen och orken är i botten.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer