Fortsätt till huvudinnehåll

Lucka nio.

Idag var jag tacksam för att jag har fina vänner.
Att få slå sig ner och prata om allt mellan himmel och jord, är ovärderligt, speciellt när det sker över en god bit mat. Det betyder så mycket att få berätta hur livet känns, så där ärligt och utan att göra sig till, och att få höra om någon annans liv, som sedan gör att man känner sig mindre ensam.

Jag fick en paus från att slita med andra veckan med Polarns nattliga hosta, och hon håller ju alltid på ett par månader eller så (6 månader som längst) innan hon blir helt fri. Jag själv hostar nu, sådan där irriterande torrhosta som gjorde att jag inte kunde somna om efter att jag vaknat klockan 4, trots att jag försökte i över en timme.
Dessutom gick vi igenom nya kursen idag, och hade föreläsning, bara ett par timmar efter att vi lämnat in tentan på förra kursen. Den här kursen är massiv och tempot är löjligt, så jag behövde verkligen en stund att andas, komma bort och bara njuta, för att nu blir det inte en ledig stund förrän 12 januari, vi kommer till och med få lov att plugga i mellandagarna.

Då är det läge att vara tacksam för de där goda vännerna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.