Fortsätt till huvudinnehåll

Jullov.

"Har du jullov nu?"
Svar Nej. N.E.J. nääääjjjj. Ni förstår:
"På högskolan så har man inte lov!"
Eller, elever har inte det. På frågan till läraren, i den här kursen där de som faktiskt gör uppgifterna jobbar mer än 40 timmar per vecka,
"Kan vi nå dig och fråga om grupp- eller individuella uppgifter, i mellandagarna?"
blev svaret:
"Nä, jag tänkte ta lite ledigt nu, jag har jobbat så mycket."

Jag har däremot jullovslediga barn. Samtidigt som jag ska gör grupp- och individuella uppgifter. Samtidigt som jag vill hjälpa till lite på jobbet där de har det tufft.

Det är väl inte konstigt att kroppen protesterar, för den känns hela tiden som att den bara skriker efter att få stanna upp ett slag och bara vila lite. Eller att hjärnan är mosig och som att jag hör ett evigt brusande som stör fokuset, så där som när man lutar sig för länge framåt och allt blod rusar till skallen.

Om vi inte kan få jullov, kan jag inte i alla fall få en liten rast? Jag läste ju till och med en forskningsartikel på julafton för guds skull. När ska jag annars äta upp all choklad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.