Idag har jag fått leta högt och lågt efter något att vara tacksam över.
Jag har hostat mig genom natten.
Polarn behövde fortfarande vara hemma från förskolan. Även om hon hostar mindre och är pigg och rastlös, så blir hon trött så hon nästan somnar och vill bli buren av att gå och handla, dessutom börjar hon hosta sig fördärvad av att springa 20 meter.
Idag var det dags att skriva klart tentan.
Att kombinera det där är omöjligt. Jag har försökt analysera ungdomars sociala kapital, anknytningsteorin, samhällsvård och våld mot barn, till ljudet av skrik-sång, barnfilm, "Mamma?!" och ettusenfemhundra avbrott för snacks, toalettbesök och hämtning av förlorade föremål.
Jag kände mig som den oviktigaste och mest behövda personen någonsin.
Så kom jag på det; idag var jag tacksam över att dagen tar slut, imorgon får jag en ny chans till en bra dag och att jag verkar få en intressant praktikplats till våren.
Alltid finns det någon ljusglimt i tillvaron.
Kommentarer