Jag har varit otroligt tacksam för autopiloten idag.
Ni vet, den där som bara kör på när man egentligen är för trött för att fungera normalt. Den som kliver på tåget, går åt rätt håll, sveper en eller annan kaffe, svarar på frågor, gör uppgiften med bara lite förvirring, lyssnar på ett ungefär och sen lyckas ta sig hem igen.
Nu börjar jag lite panikartat leta efter lösningar på vårt sovarrangemang. Jag måste få ordentligt med sömn någon gång, det här bli-sparkad-på-hela-natten-ligga-och-balansera-på-kanten-och-vara-vaken-från-4-på-morgonen giget vi kör börjar ta ut sin rätt.
Ska vi ge upp och ta ner en spjälsäng och ställa bredvid sängen för att öka utrymmet?
Eller ska vi föröka orka med att bära tillbaka två barn hundra gånger var, tills de ligger kvar i sina egna sängar?
Eller ska vi köpa en dagbädd och ställa in i "kontoret" som en av oss kan smyga iväg till?
Eller ska vi bara invänta den totala kollapsen?
Just nu känns alternativet med att ställa en säng bredvid vår säng mest rimlig, allt annat lär leda till skrik, krokodiltårar och ännu mer sömnbrist, känns det som. Men vi får se.
Tills vi listar ut hur vi löser det här fortsätter jag tacksamt att koppla på autopiloten.
Kommentarer