Idag är jag tacksam över att ha bra klasskamrater.
Att ytterligare ett betyg har trillat in när livet ser ut som det gör, vilket inte är en så värst vacker syn, är till stor del tack vare dem.
Visst, jag är disciplinerad, idag klev jag upp vid hostattacken klockan fem, väckte mig själv med en dusch och satte mig och skrev klockan 6. För nu väntar några dagar VAB samtidigt som herr B.o.B. ska vara borta måndag, tisdag och onsdag kväll och 8 sidor tenta ska vara klar på torsdag. Den styrkan ska jag väl ge mig själv cred för.
Men utan att få lufta tankar och rota runt i deras hjärnor, hade det inte gått så här bra.
Så människor som stöttar i en galen, udda, oförståelig tillvaro som student, på det sätt som bara de i samma sits kan, det är jag tacksam för.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer