Idag är jag tacksam över att ha bra klasskamrater.
Att ytterligare ett betyg har trillat in när livet ser ut som det gör, vilket inte är en så värst vacker syn, är till stor del tack vare dem.
Visst, jag är disciplinerad, idag klev jag upp vid hostattacken klockan fem, väckte mig själv med en dusch och satte mig och skrev klockan 6. För nu väntar några dagar VAB samtidigt som herr B.o.B. ska vara borta måndag, tisdag och onsdag kväll och 8 sidor tenta ska vara klar på torsdag. Den styrkan ska jag väl ge mig själv cred för.
Men utan att få lufta tankar och rota runt i deras hjärnor, hade det inte gått så här bra.
Så människor som stöttar i en galen, udda, oförståelig tillvaro som student, på det sätt som bara de i samma sits kan, det är jag tacksam för.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer