Nu börjar det bryta ut, en hosta av det där slaget att man tror att man kommer dö. Nu blir det ingen sömn och ingen ork ett tag. Å andra sidan så går ju febern ner, då slipper man ju i alla fall att huden känns som skrubbsår, huvudet som packat i bomull, ögonen torra och svidande och musklerna som träningsvärk delux.
Fast inte för alla. Polarn var pigg imorse, hade bara 37.6 och åt till och med lite frukost. Vi kände hopp. Sen framåt lunch blev hon hängig, ville inte äta en enda bit utan bad att få gå och sova. Det gjorde hon, hon sov och sov. Pyret lyckades inte ens locka henne ur sängen med lördagsgodis. När vi tog tempen vid middagstid så var hon uppe på 40.3 igen. Efter en sväng Alvedon piggade hon på sig lite och åt i alla fall en smörgås innan hon ville hoppa runt och leka. Men hon har också en rejäl mördarhosta.
Herr B.o.B. har dragits med vaddethärnuär i någon vecka, men har inte fått feber och sitter uppe till midnatt istället för att sova, så honom räknar jag som en mancold.
Pyret har inte haft en gnutta feber och varit en makalös tjej de här dagarna. Hjälpsam, på gott humör, tagit egna initiativ, pratat och resonerat. Jag vet inte om hon växer av att hjälpa till och ta hand om sin syster, om hon märker av nödvändigheten i att hjälpa till, eller om våra försök till ett annat förhållningssätt är orsaken, kanske är det en kombination. Men nu har hon också börjat hosta.
Mitt i allt har jag den där jäkla tentan att skriva, jag hann faktiskt skriva på den idag. Det känns som skit samma att jobba ikapp på en helg, när alla ändå är för krassliga för att göra något roligare än att äta glass och titta på film.
Nu är tiotusenkronorsfrågan: Hur länge kommer vi behöva vabba med det här då?
Och är det inte fantastiskt att när jag växte upp var det en stor grej att mot att visa upp absurda kunskaper kunde man vinna tiotusen kronor. Nu när trisskrap, lotter och annat som kräver ingen insats alls, kan göra folk till miljonärer och att vinna "bara" tiotusen leder till besvikelse.
Kommentarer