En annan sak som faller i kategorin "Saker man inte visste innan man fick barn" är hur många kladdiga, tuggade saker man plötsligt får levererade i sin näve. Företrädesvis när papper eller handfat inte finns inom räckhåll.
Från små bebisars soyor, via större bebisars bajs, till barns snorkråkor och halvt tuggade ätbara saker. Choklad, morot, pizza, brödbitar, lax, you name it.
Fast det vidriga är inte vad man får i handen, det vidriga är att man är relativt okej med det. Som om en vuxen skulle kunna langa över en tugga broccoli till kollegan på lunchen medan hen utbrister "Äckligt!!"
De kommer undan med för mycket och man har fått tålamod på helt fel ställen.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer