En annan sak som faller i kategorin "Saker man inte visste innan man fick barn" är hur många kladdiga, tuggade saker man plötsligt får levererade i sin näve. Företrädesvis när papper eller handfat inte finns inom räckhåll.
Från små bebisars soyor, via större bebisars bajs, till barns snorkråkor och halvt tuggade ätbara saker. Choklad, morot, pizza, brödbitar, lax, you name it.
Fast det vidriga är inte vad man får i handen, det vidriga är att man är relativt okej med det. Som om en vuxen skulle kunna langa över en tugga broccoli till kollegan på lunchen medan hen utbrister "Äckligt!!"
De kommer undan med för mycket och man har fått tålamod på helt fel ställen.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer