Vilket skitår.
Ungefär så.
Jag vet att jag och en vän sa förra året att 2015 skulle fasiken bli vårt år, ett bra år. Nu vet jag inte hur hon känner men jag känner inte att det levererade, tvärtom, jag känner mig besviken.
Jag har sällan stått så nära branten både här och där som under det här året och såväl näbbar som klor är nedslitna av allt kämpande.
För att orka, för att klara av det allra mest nödvändiga, har jag mest befunnit mig i en bubbla, isolerad från guldkanter och allmän socialisering. Det har haft sitt pris, orkar man inte ge får man inte så mycket tillbaka liksom, så jag har förlorat kontakter och missat roligheter. Inte utan anledning, det är mycket begärt att andra ska orka härbärgera och dra lasset när alla har sitt att ta hand om, och roligheter blir inte så roliga när man mest kippar efter luft. Inte är jag alltid så bra på att erkänna hur det står till heller, det gör det kanske knepigt för omgivningen, och ibland när jag vågat erkänna har jag fått höra mindre snälla saker, då blir det knepigt att erkänna nästa gång.
Ungefär så.
Jag vet att jag och en vän sa förra året att 2015 skulle fasiken bli vårt år, ett bra år. Nu vet jag inte hur hon känner men jag känner inte att det levererade, tvärtom, jag känner mig besviken.
Jag har sällan stått så nära branten både här och där som under det här året och såväl näbbar som klor är nedslitna av allt kämpande.
För att orka, för att klara av det allra mest nödvändiga, har jag mest befunnit mig i en bubbla, isolerad från guldkanter och allmän socialisering. Det har haft sitt pris, orkar man inte ge får man inte så mycket tillbaka liksom, så jag har förlorat kontakter och missat roligheter. Inte utan anledning, det är mycket begärt att andra ska orka härbärgera och dra lasset när alla har sitt att ta hand om, och roligheter blir inte så roliga när man mest kippar efter luft. Inte är jag alltid så bra på att erkänna hur det står till heller, det gör det kanske knepigt för omgivningen, och ibland när jag vågat erkänna har jag fått höra mindre snälla saker, då blir det knepigt att erkänna nästa gång.
Det återstår att se om det var värt det, om jag prioriterade rätt. Tiden får utvisa om nästa år kommer ge ork och möjlighet att vinna saker tillbaka eller om mer elände väntar.
Men visst har det funnits ljusglimtar, sådant som fått mig att orka lite till. Det har dykt upp fina människor, sådana som förstår vilken knasig tillvaro man lever i, sådana som orkat tjata när jag inte orkat alls och sådana som sitter i samma båt. Året hade verkligen kunnat vara värre och jag hoppas att jag kommer få möjlighet att ge något tillbaka till alla som lyssnat ett varv till och gett varma kramar.
Man kan väl säga att jag inte har någon lust att hoppas på att nästa år blir ett bra år, det är bara så sketjobbigt att bli besviken, men det har trots allt skett lite förändringar så om jag skulle vara sådan att jag vågade tro på det, så kanske jag kan se lite hopp om framtiden. Annars så kan man ju välja att bara tänka på nyårsdagen som en fredag, en i mängden.
Kommentarer