För tredje dagen i rad blev jag väckt först efter klockan sju. Efter sju istället för innan fem, det är en löjligt stor skillnad.
Det var minimalt med utbrott och bråk vid frukosten, varken från stora eller lilla arvsmassan, trots att den lilla så uppenbart är inne i någon "fas" för de helt oförklarliga utbrotten regnar i större omfattning än den senaste sommaren.
Alla var "pigga" och bara en aning rastlösa mitt i detta mirakel av gott humör så vi bestämde oss för att ge oss ut i världen. Med tanke på att de där små varelserna möjligtvis smittade lite fortfarande var tanken utomhuslek (kläder, vantar, inget de slickar på), närmare bestämt den där mysiga gamla-söder-lekparken på söder.
Det gav vi upp planerna på när vi kom till medborgarplatsen, vi hade klätt oss för lite-kallare-än-de-senaste-dagarna när det visade sig vara kallt-så-in-i-baljan. Vi fick modifiera planen till att innehålla värmande punkter, så istället blev det lite promenad, lite lunch, lite spontan titt på rean, lite fika, lite mer promenad och en kort avslutning i en annan lekpark.
Här är dagens wow: Det tjurades, utbrottades, och bråkades under korta och en handfull tillfällen i ett tidsspann av fem timmar.
Jag låter er läsa det en gång till så att det sjunker in.
Vi åt lunch under bus och mys.
Vi fikade under bus och mys.
Vi promenerade under bus och mys.
Alltså Pyret pratar som aldrig förr (hur det är möjligt) och frågar, förklarar, berättar, skämtar på ett helt makalöst sätt.
Medan Polarn härmar allt som den charmigaste papegoja ni någonsin sett.
Tillsammans så bildar de något slags komiskt radarpar.
Jag satt med dem under lunchen och fikat och bara förundrades över hur man kunde liksom konversera och interagera, hur vi faktiskt åt och fikade tillsammans. Känslan var magisk.
Jag ska inte lura i er att allt var mysipys hela dagen, kylan och aktiviteterna tog ut sin rätt och när det var dags att åka hem kom utbrotten och sättasigpåtvären i mer standard utförande på våra modeller.
Fast något med dagen satte sina spår i mig. Vi kändes som en familj. Jag kände mig mer som en mamma i en familj, än en sliten varelse som försöker ta sig igenom dagen. Det känns som att jag upplevde något idag som liknar det andra beskriver om familjelivet; det där när det fina överglänser det som är tufft emellanåt.
Eller så har jag bara fått sova till efter klockan sju tre dagar i rad.
Kommentarer