Jag låg vaken halva natten med mensvärk-from- hell och spenderade lång tid på morgonen med funderingar om att åka till akuten.
Men det gjorde jag inte. Det gör jag nästan aldrig eftersom jag vet att de ändå inte gör något om det inte är helt åt skogen.
Därför var min vanliga filosofi att antingen är det helt åt skogen och då kommer det bli ännu värre och det kommer inte vara någon tvekan eller något val, eller så går det över. Jag tog en Ipren och vilade.
Ha. Haha. Hahahahahaha. Om "vila" betyder att ligga på sängen och säga att Mamma behöver bara vila lite och lyssna på hur herr B.o.B. försöker förmedla detsamma. När båda arvsmassorna klev upp och ville "vila" tillsammans med mig gjorde jag som vanligt; tog ett djupt andetag, bet ihop och körde på.
Och det går. Jag har typ haft ont på en skala mellan värkar och efter-förlossning-mörbultad, kanske mest det senare eftersom värkar kommer och går och det enda som varierat idag är lindring av Iprenen. Men jag har inte kollapsat så jag antar att det inte är något särskilt, nu är det bara att invänta att det går över.
Större delen av dagen ägnades åt att fira föräldrarna som dagen till ära har varit gifta i 40 år, ja, jag är en oäkting, vilken jäkla prestation.
Jag köpte ett gäng blommor och dammade av mina blombinderi-kunskaper. De var dammiga, men kunskaper som knappt använts på 5 år brukar bli det, men jag blev hyfsat nöjd och det kändes fint att göra något själv när de avböjt presenter. Speciellt när vi sedan bjöds på mat i ättillsduspricker andan.
Kommentarer