3.
Så lite och så mycket.
Tre år sedan hela livet kom och hela livet blev kaos.
Huvudpersonen i fråga började dagen med jamåhonleva, tända ljus och att öppna en present skickad från min kusin, och skulle sedan äta frukost iklädd de Frostvantar som låg i paketet. Hon tog bara ytterst motvilligt av sig dem några gånger under dagen.
Sen öppnade hon paketet med treårs trotsen och fick artonhundra utbrott mellan frukost och kalas, det kändes naturligt på något vis.
På eftermiddagen välkomnade vi mormor, morfar, farmor och Bobbo. Det blev bullar, kakor, tårta och saft. Och presenter. Så mycket presenter. Pyret fick galna present sjukan och öppnade paketen i ren frosseri. Från berlocken till hennes armband, som hon kommer älska när hon blir stor nog att förstå men ännu inte riktigt greppar, till leksaker hon inte kunde vänta med att leka med, via farmors senaste månads shopping i Thailand.
Morfar fick genast hjälpa till att göra ett halsband av pärlorna medan Polarn blev överförtjust i att få lite plusplus hon med.
Dammsugaren blev en omedelbar hit, tyvärr hos båda, vilket framkallade standardiserade utbrott och gräl.
Klänningar så ljuvliga att jag får lust att hänga upp dem som tavlor, alternativt förpassa barnen till en tid när barn var prydnader i hemmet. Men också tröjor och annat mer till för röj på förskolan.
Väskor och varsin kompis till de väsk-tokiga barnen. Lär bli bra.
Barnen hade svårt att somna när dagen närmade sig sitt slut medan jag är helt utmattad. Då väntar fortsättning imorgon med kalas för 8 små kompisar och deras föräldrar.
Jag känner att det är mer än jag egentligen klarar av just nu, och då valde vi ändå att försöka hålla allt på mini-nivå.
Fast hon fyller ju bara år en gång om året och det är nu, oavsett vad jag kan eller orkar. Dessutom är det en glädje att se sina barn ha roligt och roligt hade hon. Den där makalösa varelsen som vände upp och ner på tillvaron för tre år sedan.
Kommentarer