Vi försov oss och fick stressa lite denna morgon. Inte hjälpte det att man fick lov att ge sig ut i ett småspiksregn en grådaskig december. Julkänslan är noll punkt noll.
Men framme i Karlberg rullar det in en buss som istället för bussnummer eller station har texten "Nästan fredag" rullande ovanför framrutan. Det fick mig att le.
Sen ägnade jag och pluggkompisarna tid och möda åt att reda ut den gigantiska tentan vi ska ägna jullovet åt att skriva. Vi förstod, men förstod inte. Sen läste vi instruktionen och blev än mer förvirrade. Precis som tentaskrivande brukar te sig. Humöret sjönk lite igen.
Under tiden jag satt i skolan såg jag förra kursens lärare i huset. Jag fick lite ont i magen.
På väg hem läste jag i omtentagruppen att resultaten var inne. Jag blev lite illamående.
Det var väl sisådär hälften av alla elever i de fem klasserna som blev underkända på den ökända tentan, de som klarade den fick till största del ett E, mindre än en handfull fick B, ingen fick A.
Den var känd för att vara vidrig och det var den. 6 timmar tortyr utan rast. Att göra det en gång till var tortyr i kvadrat. Speciellt eftersom det var högst oklart varför man blev underkänd.
Den pikanta detaljen att man sedan bara hade en omtenta till i januari på sig för att klara kursen, och om man inte fixade den så fick man snällt hoppa över en termin och gå om kursen, det hjälpte inte.
Pressen på att klara den här tentan var rätt stor kan man säga. Den där tentan som hälften klarade med nöd och näppe.
Jag tog ett djupt andetag, tänkte att livet suger och öppnade mitt resultat.
B.
Jag förstorade bokstaven tills den nästan fyllde skärmen. B. Klart och tydligt.
Lättnaden går nog inte att förstå om man inte varit där. Inte förvåningen heller.
Jag firade med en kopp kaffe och att börja läsa boken om genus till tentan vi ska skriva på nu.
Nästan fredag var det.
Kommentarer