Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Från en stund efter lunch igår hade Pyret ett... äh... humör. När det närmade sig läggdags frågade jag om hon hade haft en jobbig dag och fick till svar att det var jobbigt för att det hade varit dåligt väder.
För att vi var inne nästan hela dagen? blev den smarta följdfrågan.
Jaaaa, de va inte kul! blev svaret.
Va inte sjuka då, svarade jag inte för att jag vet hur man pratar med sina barn.

För att jag har något mikroskopiskt slags minne kvar så frågade jag om det möjligtvis var så att damen ville åka lite tåg idag, för att kompensera för den trista gårdagen, det ville hon för att:
Ja tycker om att åka tåg och buss men inte bil, så vi ska inte åka bil men vi ska åka tåg och kanske buss idag.
Planen var att trotsa det fullkomligt logiska men åh så tråkiga decembervädret och åka in för en promenad till Kungsträdgårdens julmarknad. Åka tåg, gå på söder, äta lunch ute och titta på julmarknad, det borde väl täcka behovet av att det händer något.

Hur det blev?
För det första tog det tid att komma iväg eftersom det uppstod en mindre dispyt om en viss Frost-mössa som tillhör Pyret men lånades ut till Polarn i förrgår. Japp, Polarn har också is-feber och kan inte längre acceptera att Pyret har saker som inte hon har. Vi löste det genom att ta omväg via H&M och köpa varsin mössa. För ibland orkar man inte med de där "min!"-bråken.
Med mössorna på, vilket Polarn kommenterade oavbrutet i en halvtimme, "Olof! Mössa! På!", så åkte vi tåg; första check.
Vi började promenera runt; andra check.
Det började regna och lågt-blodsocker-humör började träda in, så barnen fick sätta sig i vagnen för att vi skulle komma till lunchen snabbt. Barnen somnade och sov och sov och sov.
Nu fick vi äta lunch ute i lugn och ro, och fika, det var ju vansinnigt trevligt, men båda arvsmassorna sov så tungt och var så omöjliga att väcka att vi tänkte att de blivit sämre, så vi åkte hem. Utan att ha aktiverat så värst mycket alls. De sov i 3 timmar. Om de var sämre så gick det över av att sova i t.r.e. timmar.
Väl hemma vaknade de till liv, åt rejält och var pigga som mörtar fullproppade med steroider. Vi päron hade ju dock promenerat i city i december med dubbelvagn innehållande två sovande barn, vi var inte pigga.
Så istället för att aktivera barnen med promenad och intryck aktiverades de med Spotify top 50 och det här:

Hoppa!

Sängarna håller, men det börjar bli tveksamt för hur länge. Polarn är nämligen en fenomenal hoppare, så till den milda grad att vi blir imponerade över hur entusiastiskt, energiskt och studsigt hon kan hoppa.

Följt av dans, leka kanin och katt och lägga alla pussel vi har samtidigt så lyckades vi att få dem i säng idag med, om än lite senare än vanligt. Om Pyret hade en roligare dag än igår framkom dock aldrig.