Julen kan ju vara sådär otroligt magisk när man är liten, vem minns inte när man desperat försökte räkna dan, före dan, före, dan, före dan i all oändlighet för att försöka få julafton att komma lite närmare. Eller när man höll på att gå upp i limningen av att det doftade julskinka och granen kläddes för att då var det IMORGON! För att inte tala om julaftonsmorgon, när man vaknade sådär kvart över 4 och, om föräldrarna hade tur, satt och glodde på julklapparna för att försöka utveckla någon slags röntgensyn och se vad som var inuti, tills de orkade släpa sig ur sängen för att ta hand om något överentusiastiska barn.
Så för att bygga upp stämningen och lära de små arvsmassorna vad julen innebär, så preppade jag lägenheten innan de kom hem idag. Jag gjorde ett spår av konfetti; "tomtespår" från ytterdörren fram till deras sängar, där deras adventskalendrar väntade, som självklart var "Frost-kalendrar" från mormor och morfar.
De kommer tyvärr inte få cred för den gåvan, förlåt, för nu var det väl så att tomten kommer och lämnar en kalender den första dagen i december, som de ska öppna en lucka varje dag för att räkna ner till julafton, och för att hjälpa till att påminna sig om att man ska vara snäll fram till jul, för då kommer tomten tillbaka med julklappar.
De köpte konceptet med hull och hår, eller Pyret köpte det, hur mycket Polarn uppfattade av det utöver att det låg roliga saker på golvet och hon fick en Olof-figur i första luckan, är oklart. Pyret köpte det lite för bra, hon letade efter tomten, ville gå ut för att se om hen verkligen hade hunnit iväg, och vägrade låta oss städa upp efter tomten. Hon ville plocka upp tomtespåren en och en, för hand, och spara i en burk.
Tänkte inte på det.
Tänkte inte heller på hur pestigt det är att dammsuga upp ett spår av konfetti genom lägenheten.
Men det var värt det, det var skitkul faktiskt. Känns som att det kanske kommer bli något av en tradition, kanske kommer jag göra om det på julaftonsmorgonen också...
Kommentarer