Fortsätt till huvudinnehåll

Jullov my ass.

Jag traskade iväg på seminarium fast jag kände att jag borde stanna i sängen, bara för att göra en ersättningsuppgift kändes ännu värre.


Jag sa tack som faderullan till pluggkompisarna som hjälpte med omtentan och käkade lunch, innan jag handlade det nödvändiga för dagen och tog mig hem. Det nödvändiga var utlovade mandariner till Pyret, en dricka och en ask såna här:

Drickan var för att kunna peta i mig en sån på vägen hem.

Väl hemma hördes en enorm knall i centrum och en polis sprang in mellan några hus. Det kändes ju fräscht.

Jag kände mig inte det minsta fräsch trots Ipren så jag tog tempen.

Jaha. Dags att däcka då, lagom till den enda dagen jag kommer kunna skriva helt ostört på hemtentan innan jullovet.

Men så fick jag besked om att jag fixade ett C på hemtentan i senaste kursen. Det gjorde jag samtidigt som fokus låg på gigantiska omtentan och allt skit som pågick i livet.

Det löser sig säkert alltså, om jag bara får vara sjuk på riktigt så att det får en chans att gå över på riktigt.
Som om det händer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.