It is Vab-tajm.
Det där låååångt över 40-timmars plugg per vecka som pågått i månader, vid sidan av livet i allmänhet, hade ju kanske gjort att en människa förtjänat att ta en ledig dag imorgon. Speciellt när till och med läraren för nästa kurs gav rådet att vi skulle ta helg så drar vi igång nästa ämne på måndag. Då vi ska påbörja en 9-12 sidors hemtentamen i sociologi, som visserligen låter skitkul och vi har en grym lärare men det blir nog inte simpelt.
Men nä. Pluttarna har massiva mängder av snor rinnande ur snokarna, rosiga kinder, hostattacker som låter som Darth Vader med astma och ett tillhörande humör.
Alltså kommer morgondagen inte bli ledig överhuvudtaget.
Dessutom ska det vara skitdåligt väder så jag måste säkert hålla de små sjuklingarna inomhus.
Jag kommer muta dem på rent ohälsosamma nivåer kan jag erkänna redan nu.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer