It is Vab-tajm.
Det där låååångt över 40-timmars plugg per vecka som pågått i månader, vid sidan av livet i allmänhet, hade ju kanske gjort att en människa förtjänat att ta en ledig dag imorgon. Speciellt när till och med läraren för nästa kurs gav rådet att vi skulle ta helg så drar vi igång nästa ämne på måndag. Då vi ska påbörja en 9-12 sidors hemtentamen i sociologi, som visserligen låter skitkul och vi har en grym lärare men det blir nog inte simpelt.
Men nä. Pluttarna har massiva mängder av snor rinnande ur snokarna, rosiga kinder, hostattacker som låter som Darth Vader med astma och ett tillhörande humör.
Alltså kommer morgondagen inte bli ledig överhuvudtaget.
Dessutom ska det vara skitdåligt väder så jag måste säkert hålla de små sjuklingarna inomhus.
Jag kommer muta dem på rent ohälsosamma nivåer kan jag erkänna redan nu.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer