Barnen hade i smyg förberett en julklapp till oss. Ni förstår, eftersom de var lite ynkliga vid läggdags igår gick det inte att få dem att somna i samma rum, så Polarn lades i vår säng och Pyret fick sussa i deras rum. Under natten blev Pyret lite ledsen, så då bäddade herr B.o.B. ner sig själv och henne i soffan.
Jag vaknade klockan 7.32 av att Polarn klappade mig försiktigt på kinden och viskade "mamma?"
Sju. Trettiotvå.
Då sov Pyret och herr B.o.B. fortfarande.
Innan Polarn ens yttrat ordet Frukost! så viskade jag "Vill du kramas lite?" och det ville hon gärna. Så lyckades jag fördröja att stiga upp bara en liten stund till.
Pyret vaknade bara en kort stund efter att Polarn och jag gått upp.
Men hur gulligt är det inte, att de gör upp om att låta oss sova förbi klockan 7 bara för att det är julafton?
Vi kunde lätt konstatera att prickarna Polarn har ser preeeeeciiiis ut som vattkoppor. Yey. Mindre bra julklapp. Fast hon verkar däremot ganska oberörd av dem. Pyrets suprekliande prickar under fötterna har knappt nämnts under dagen och heller inte spridit sig mer än till enstaka prickar på benen och möjligtvis lite i handflatorna, så där kanske man röstar höstblåsor. Vänta, va? Samtidigt så har jag ett jävulusiskt halsont fortfarande, som verkar ha drabbat herr B.o.B. också. Näe, tre olika symptom inom samma familj samtidigt? Vår juklapp blev Cluedo! Jag antar att vi får fortsätta vänta och gissa.
Vi drog av julen som tänkt, ifall att det är vattkoppor och det kommer en ny våg av koppor snart, så kändes det lika bra att passa på medan barnen var pigga och rastlösa.
Mat lagades och åts, alldeles för mycket, alldeles för fort, precis enligt tradition.
När Pyret höll på att gå upp i limningen av att vänta på att få öppna julklappar så släppte vi lös paket-vilddjuret. Herrejisses. "Riva, riva, riva" skanderar hon nu, och har knappt öppnat klart en förrän hon siktar in sig på nästa. Jag ser framför mig hur hon kommer bli en odräglig materialist till unge som man får skämmas ögon ur sig över. Nästa år vetetusan om vi inte ska satsa på förskolekompisens pappas tips om att dela upp öppnandet med en julklapp i timmen istället för alla på en gång. Just så de hinner kolla in och förstå vad de fått för något.
I år fick de diverse saker med de där karaktärerna från den där filmen med massor med snö i. Oh Yes. Det stod till och med på förskolans lista där de frågat barnen vad de ville ha i julklapp,
Pyret: Frost.
I övrigt; lite bra att ha saker som lera, kritor (som polarn genast ville rita på allt med, kritor lämnas ej obevakade här hemma sedan 2014), hårspännen (lär väl behövas påfyllning varje jul, för evigt), kläder och dockor, blandat med nya Rrroooaawwwrr till Polarn och en vävstol till Pyret (åh den nostalgin!! Jag ääääälskade min! Jag kommer bli gruvligt besviken om varken Pyret eller Polarn blir lik förtjusta)
När allt var över var det två trötta små högar som helt hade glömt bort att vara vare sig sjuka eller trotsiga, så Pyret ställde upp med lite trots lagom till läggdags. Hon tänker verkligen alltid på alla andra. Men somnade gjorde de på nolltid. Det blev en bra dag trots elaka virus.
Själv tog jag på mig delar av arvegodset för att ta med mor-och farföräldrarna som inte är med oss längre. Jul med egna barn får mig att minnas jularna när jag var liten och det får mig att känna lite saknad.
Kommentarer